hhmm...

jag satt nyss i bilen och tänkte på något..
och på att det ska jag skriva om på bloggen..

och nu sitter jag är vid datorn och kommer absolut inte ihåg vad det handlade om..

det kan ha varit en känsla av lycka.. eller om katter som får sår på kroppen.. eller att jag känner mig lättare till både kropp och själ..

eller om något helt annat förstås..

upptäckt...

det är förtjusande hur många vackra människor det finns..
om man bara orkar lyfta blicken så man ser dem...

b&t

banalt och trevligt är att jag nu kan knäppa knappen till mina jeans..

att jämföra med i juni då de med möda kunde dras upp till halva låren och knapp och knapphål var typ 2 km från varandra..

tid..

jag har under min ledighet i sommar tänkt många tankar..

en del irrbloss måste jag säga..

rena stolpskott..

eller inte..

det tar sån tid för bitarna i mitt pussel att falla på plats..

kanske är det någon mening med det..

jodå..

jag överlevde..

och inte bara det..

jag levde i kubik under min vecka på hästarnas ö...

tårar har runnit av lycka..

smajlet har suttit fastgjutet i ansiktet..

och kroppen har verkligen känt att den kan jobba hårt...

en vecka utan telefon och datorer..

hjärnan mår kanoners kanoner...

i morgon börjar jag jobba...

det blir bra det med...