2007-08-25

hjärtat...

den logiska delen av min hjärna pratar med mig i ett..

katter på landet..
man får vara beredd på att de inte klarar sig..
det är ju ändå bara ett djur...
det var ju tur att hon inte behövde lida..


men mitt hjärta blöder..
och alla saker som förknippas med henne är redan bortplockade..


jag står inte ut med att påminnas av fysiska ting..
saknaden efter hennes mjuka päls och nos är tillräckligt..
för en blödig typ som mig..

6 kommentarer:

Marskatten sa...

Känner så med dig! Vet precis hur det är att förlora ett älskat djur...
Majsan ser dig från sin katthimmel och skickar dig kattvarma tankar.

londongirl sa...

Vet så väl vad du går igenom. Saknaden är stor efter dem. Var hon den enda katten i grodfamiljen? Eller finns det någon kattkompis till Majsan som du kan gosa med?

Lyckliga Grodan sa...

tack..
nä..
hon var den enda kvar nu..
morris vandrade ifrån oss under sommaren..
han kom hem ibland..
men blev borta längre och längre perioder..
välmående varje gång..

så vi tror att han hittade ett nytt hem..

det blir nya katter här under hösten..
när sorgen är mindre påtaglig..

The Pale Green Woman sa...

Vänner saknar man när de inte finns längre och då spelar det ingen roll om de går på två fötter eller fyra tassar.

Jonna sa...

Man glömmer liksom bort att de inte finns där... och varje gång man kommer på att de är borta är det en lika stor chock! Man försttår det aldrig riktigt, fast man på något plan vänjer sig.

Elisabet sa...

Nej, men oj!

Så sorligt att förlora djur .., oj, vad jag har gråtit för alla överkörda katter.