2007-09-07

besegrad....

jag hade aldrig åkt till island..
om det inte vore för min far..
och min syster..
och hästarna..


i min hjärna såg jag ett kargt landskap,
platt..
och blåsigt..

jag hade rätt..
men också väldigt fel..
så här såg det ut vid snefjaellsnes..

magiskt..

7 kommentarer:

Jonna sa...

Ååh, jag vill också åka till Island! Det blir väl bara till att investera i en ny spargris...

Havsfrun sa...

Har hört fler som blivit betagna av Island. Jag fattar det liksom inte riktigt. För mig känns det dimma, kallt och kalt.
Men man fattar det kanske först när man kommer dit?

The Pale Green Woman sa...

Man får nästan lust att bada! Fast det är nog rätt kallt va ..?

Elisabet sa...

Det är väl så det är ..., att allt har sin tjusning.
Nästan allt.

Det finns ställen som inte tycker har minsta charm. (men jag säger inte var ..., då bor förstås nån vänlig bloggare där ..-)

londongirl sa...

Vacker bild! Jag har svårt för när det blir för kargt i landskapet. Men jag skulle antagligen tycka om Island ändå pga. närheten tll HAVET!

Vacker bild.

Panter sa...

Så där tänkte jag med, men det är något visst med den ön.

Celia sa...

Jag fick tillfälle att åka till Island och det var verkligen magiskt. Då hade jag varit i Lofoten och förälskat mig i kargt men ack så vackert landskap. Och tystnaden! Plötsligt hör man sig själv. Det kan vara skrämmande men fascinerande...