saknad....

jag letar efter mig själv som sen tonåring..
jag skulle vilja lära känna sjutton-arton-nittonåringen jag var..
men..
jag har lindat in mig själv i ludd..
eller något annat...

livet var för hårt och orättvist och opåverkbart de där åren..
som en blöt j-a yllefilt var det...

nu när det är helt annorlunda..
skulle jag trösta henne...
och få henne att skratta..

jag hör hur hon rör sig..
men hon sitter tydligen bra där hon är..

synd...