vi har varit på begravning igen..
en man mitt i livet...
som funnits i vårt liv det sista årtiondet..
nu är han fysiskt borta..
och vi andas nära varandra..
livet är så dyrbart så dyrbart..
ibland kommer paniken över att vi försitter vår chans att leva..
att leva med hjärta..
med svett..
med kärlek..
jag kämpar för att vara där..
mitt i mitt liv..
varje dag..
det enda vi har är nu..
och nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar