2010-04-16

exakt så..

jag njuter av min ensamhet i en främmande stad där jag stapplar mig fram på ett främmande språk..
och konstaterar snabbt att om ensamheten inte var självvald och tillfällig skulle mitt hjärta gå sönder och jag skulle aldrig åka till platser där vi varit tillsammans..

4 kommentarer:

Elisabet sa...

Så kände jag det när jag får något år sedan eller mera, visade pv Kungsängen där vi bodde i fyra år, min före detta man och mina två döttrar.
Barnen var små.
Det var ett annat liv.

En sån sorg kom över mig .., det blev inte alls som jag hade förväntat att det skulle bli .., ett glatt återseende, liksom.

Marskatten sa...

När man är på en plats man inte valt, eller inte vill vara på, kan det komma en känsla av ensamhet och övergivenhet, huva.

Jonna sa...

Självvald ensamhet långt borta hemifrån kan vara riktigt riktigt underbar, som upptäktsresande för ett litet tag.

Ovald ensamhet kan däremot vara bland det hemskaste som finns, speciellt om man upplever den i ett folkvimmel...

Londongirl sa...

....och så finns det såna som hon som åker tillbaka till sin älskade stad i ett annat land....om och om igen. Utsätter sig för minnen och läker sitt hjärta lite mer för varje gång.