2010-06-30

stukad...

igår störtade jag av lilla hästen..
huvet före i grästuvorna och jag såg dubbelt i flera minuter..
men värst var det med tummen..

inatt har jag legat sömnlös av värken..
och med oro för timtals väntan på akuten och röntgen..
avslitet ledband och operation medelst sövning (hugaligen)..
gips i fem veckor

det är inte bra att veta för mycket sa dottern..
snabbinstruktion till maken för undersökning..
.. och så bestämde vi att det bara är en stukning..

det är bara en stukning.. så det så..

2 kommentarer:

Elisabet sa...

Midsommarafton någon gång på 70-talet. Min pappa har frivilligt anmält sig för deltagande i säcklöpning och jag skäms så jag kan dö. Men han älskar sånt och nu ställer han alltså upp och när han är nästan i mål, ramlar han.

På kvällen är han vit i ansiktet och visar tummen som pekar åt fel håll.

Mamma vill dra i rätt läge, men nä.

På natten vaknar hon .., då sitter pappa på sängkanten och har själv dragit den i rätt läge, men tårarna rinner nerför hans kind, så ont gjorde det .-)

Och jag ler åt den där tjurige mannen och liiiiite ler jag åt den här envisa grodan också.

Men bara lite.

Londongirl sa...

Aj då! Hoppas du har rätt....bara stukning!