till sist

till sist på semestern kommer jag ut på min morgonpromenad
den som jag tänkt att jag ska ha som sommarrutin
för att få upp kondis och humör medmera medmera

jag är så seg att det irriterar mig

men så får man ju inte tänka
man ska vara positiv

så nu är det här min sommarrutin
promenad och yoga efteråt

check

allvar

vi kommer hem från bilutflykten
och jag stapplar in till soffan och kryper ihop under en filt
det tar tre minuter till jag sover

det här händer ungefär vart femte år,
kanske är jag avslappnad
på allvar

grönt

spenat
helt underskattad grönsak

det är så jädrans gott

jag säger bara spenat

klibb

natten har varit varm och klibbig
hög luftfuktighet
jag sover oroligt
och blir på det klara med varför hösten är min absoluta favoritårstid

kalla klara krispiga nätter

me like

fart

försenat födelsedagsfirande
gokartåkning med familjen

tävlingsdjävulen flög i oss alla
jag skrattade åt de sammanbitna minerna i omkörning och kurvor

dagens insikt
jag tycker inte längre om när det går fort
och
mitt skadade tumledband gör ont igen

varmt

helt spontant bjuder vi vänner på middag
fullt av vuxna och nästan vuxna runt bordet

maten är god men helt sekundär
allt prat och allt skratt gör att hjärtat blir så varmt att jag nästan blir överväldigad

jag måste påminna mig, om jag glömmer bort det, att det här är livet
precis det här

inget annat

hemma igen

en kort tur till ett fjäll i närheten
och en natt på ett fjällhotell

det var som en vitamininjektion rakt in i kroppspulsådern

och vi åkte ivrigt pratandes hem i bilen

ljusning

kanske är det en ljusning på gång
som får mig att må bättre
varje dag
att inte vakna med spända muskler
som gör det svårare att tänka att mycket vi gör är förgäves

kanske

jag tror det

som vanligt

... hade jag rätt!!
det var bara en stukning, men ändå inte

ledbandet i tummen är skadat men inte av
jag har fått en skena som jag använder när jag arbetar med handen

gud ske lov för utbildade handterapeuter
nu har jag inte ont i tummen hela tiden

bara ibland

förändring

jag har skrivit i den här bloggen i fem år...
det är ett under i uthållighetsbranschen vad det gäller dagböcker och mig..

bloggen har fyllt olika funktion under de här åren...
och ett tag tänke jag som många andra bloggare att nu lägger jag ner..

men....
jag gillar min blogg..
och jag gillar att skriva...
så den blir kvar..

omdöpt och ny design..
men kvar..

nära...

jag har ett jobb där liv och död är påtagliga element..

idag är döden närvarande..förhärskande..

den direkta.. extremt onödiga..
och den annalkandes...nästan som ett löfte
och den hotandes...

jag äter bragokex..
och andas i bordsfläktens virvlar

önskan

jag tycker det är svårt..
och jag önskar så att det var tvärtom...

yes..

ja..
ja..
ja..

sant..

i am soo good..
på alla sätt och vis..

solen skiner och...

jag svettas..
och allt är som det ska..

förutom att jag lider av att inte kunna styra mina tankar..
just det..
jag lider verkligen av det på alla sätt och vis..