jag vaknar av att lillkatten kräks
fast jag var nästan vaken;
i det där sköna tillståndet där tankar är i medvetandet fast kroppen har inte kopplats in
nu efter torkning av golv (jag hann få henne ur sängen)
den vanliga jättekaffen
för dagen med kanel på
känner jag förväntan
inför dagen
inför veckan
det gör mig glad
det är en ynnest att se fram emot det som ska komma
för mig är det inte alltid så
det är aldrig självklart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar