cirkelgång

det har gått bättre i höst
nästan lite hoppfullt
som det var för två år sedan

förra hösten var hemsk
katastrofal
jag stod så nära så nära att ta en annan väg än jag tänkt
och ville ta
och det gjorde mig olyckligare än jag någonsin varit

det blev inte så
det blev inte heller någon dans på rosor
mer som en långsam promenad i rätt obekväma skor
som faktiskt blivit riktigt ingångna vid dags datum

ett och annat danssteg har förekommit sedan i våras

upploppet

julmusik och trötta ben
en tisdag kväll
det är bara drygt några veckor kvar till ledighet
familjen allihop tillsammans
och
som alltid är min bild av upploppet som en lång vindlande uppförsbacke med motvind och snöglopp
det frestar på att stå ut med
att inte kunna ta rulltrappan eller hissen
att tåla att jag ska göra varenda liten jobbgrej som ska göras
innan den 20:e
då jag faktiskt stänger för ledigt lov
i hela tolv dagar

turligt nog är jag tålig, regntät och uppladdningsbar

himmel

när jag var ung fattade jag allt
och i princip ingenting
ingenting visste jag om kärlek till ens barn
om den brännande längtan som alltid finns i hjärtat
när de inte är hos en
t.o.m när de är vuxna
ännu mer när de är vuxna
och helt förtjusande individer
med tankar om allt
och starka åsikter

nu är det bästa i veckan en tidig måndagmorgon
med alla ungar i boet
prat över kaffet med vackra stora barn
och småprat kvällen innan
sent sent
efter att tåget kommit
och den utflugne ungen är upphämtad

himmel vad det är det bästa i livet

brist

jag längtar till advent
och jul
och snö

nu behövs snö helt enkelt

just nu

simma på simma på
näsklämma fastsatt
det finns inga garantier för att jag orkar hålla näsan ovanför vattnet
ibland hinner jag vila i vändningen

extraordinärt lycklig och framgångsrik

jag läser att det som skiljer oss andra från extraordinära mycket lyckliga och framgångsrika människor är att de disciplinerat gör sådant de egentligen inte tycker om att göra
det som jag hoppar över
men som skulle underlätta mycket
så att jag kunde göra andra roliga saker

om jag var en sån extraordinärt lycklig framgångsrik person skulle jag
träna regelbundet ja varje dag förstås
alltid vika ihop och lägg in min tvätt
förbereda nästa dags måltider
ringa nära och kära varje dag
komma ihåg födelsedagar
duscha mer regelbundet (orkar inte förklara men ni som har mycket tjockt hår och/eller torr hud kanske fattar)
följa ett underhållschema för hus och bilar


då skulle det som bli ordning på torpet

jo

det känns mycket bättre än på länge
en klok människa som jag pratar med ibland säger att det senaste ett och ett halvt året har varit omänsklig för mig, arbetsbelastningsmässigt

nu är det ju nästan som vanligt, faktiskt mindre än vanligt för mig
så jag väntar in mig själv
själen är här som oftast
men kroppen är fortfarande tröttare än jag vill att den ska vara

jag tvingar ut den på dagliga promenader
och sover mycket
och äter bra

och till och med tog jag initiativ till en resa
maken var tveksam
(han är också trött)
jag bestämde att jag skulle åka själv
om han inte kom med
för att jag behövde komma bort från alla krav
alla krav
han följde med
tack för det

2012 är mitt nedvarvningsår
nästa år ska jag skörda min vila
och räkna in alla krafter som kommit tillbaka

förinställt tack

jag stod inte ut med härs och tvärs
just nu
jag behöver en förinställd riktning
lycklig blir bra
lyckliga grodan

glädje och kraft

hämtar jag ur musik denna höst
just nu Händels Wassermusik
och Feurwerksmusik

nog hör man att det är samme man som komponerat
och som jag är förtjust i denne Händel

Gott Sei Dank

långsamhetens kamp

nu när jag varvat ner så pass att jag fattar att jag har stressymptom
märker jag att allt går så långsamt
ja alltså allt jag ska göra

det tar tid
det är omständligt
och jag tränar på att tycka att det är okej
det är skitsvårt

jag längtar till nästa år
då har jag (nog)varvat ner mer
och kanske till och med landat