ett recept på ugnsbakad lax med ädelost... som jag lovade för länge sedan att lägga ut..
ett stycke laxfilé som man skär i ca 4 cm breda bitar.. snitta varje bit mitt i.. på längden.. i varje snitt lägger man lagomt mycket ädelost.. (brukar använda vanlig kvibille ädel..)
stoppa in fiskbitarna i ugnen, 225 grader, ca 12-15 min.. sen är de färdiga..
gott med små gröna goda ärtor.. och pressad potatis till... mums...
lycka..
recept på lycka.. jag hade många färdiga recept förut.. som jag testade.. på olika sätt..
jag har varit hos doktorn idag.. hu vad jag blir liten när jag ska dit.. nervös blir jag.. och så glömmer jag hälften av det jag ville säga..
han är jättesnäll min doktor.. och jag är egentligen jättefrisk.. han får mig att känna mig duktig.. och hälsosam.. och så går jag nöjd därifrån...
så nu när jag varit så duktig... känner jag världsamycket för att släppa kontrollen helt..
man kanske skulle ta och dricka sig full.. dansa ohämmat och galet.. säga vad man vill till någon man tycker är helt fläng.. (fläng är det skönt flängaste ord jag vet) trycka sitt underliv mot någon snygging.. slänga mössan i diket när man går hem i vinterkylan.. vräka i sig en påse chips på morgonkröken som frukost.. vakna upp med en främling...
hhrrmm.. det var länge sedan jag gjorde så.. det var då det..
nu.. nu får det bli något annat... något trevligare.....
lördag.. vilken oerhört skön dag det är egentligen..
man kan åka och handla.. man kan se på os hela dagen.. man kan gå ut i det snöiga vädret.. man kan ta flera timmar på sig att laga mat.. man kan städa hela huset. man kan läsa ut sin bok..
jag brukar snabbtitta på min kropp... ibland.. jag har aldrig varit odelat förtjust i dess utseende.. och det är väldigt banalt att vara missnöjd med sin förpackning..ju tycker jag.. alltså tittar jag inte så noga.. för vem vill känna sig banal...
det är ju det inre som ska räknas..
de senaste åren har jag känt mig så nöjd i min kropp.. hur den känns.. och vad den kan göra.
men när jag tittar på den..ordentligt.. länge.. då blir jag lite förvånad.. fast inte så glad..
att leva som man lär.. den svåraste saken för mig..
jag hann inte köpa blomster i dag.. det som skulle ta två timmar tog sex timmar.. jag är dessutom på väg.. måste packa.. läsa texter.. nej jag hinner inte.. packa ned alla papper ist..
vi har nästan inga plantor.. mest för att jag inte har omvårdnadskapacitet för mer än en sak i taget.. jag har prioriterat barnen tack och lov.. plantorna har fått klara sig bäst de kunnat...
det är bra att inte veta/förstå att man inte kan..
idag har jag lagat ett stycke akvariepump.. fyllt i ett stycke viktigt papper till myndighet... varit riktigt trevlig mot min mor med sällskap...
jag har tidigare i livet bl.a.. tagit mc-körkort i fullvuxen ålder lärt mig åka snowboard.. förhandlat till mig snorfeta löner... kapat åt mig århundradets karl...
denna medfödda brist på blygsamhet lönar sig ibland.. och ibland inte får jag väl kanske tillägga... men då har jag iaf prövat..
vill inte sitta på hemmet och ångra det jag inte gjorde.. huu.. det är det värsta jag kan tänka mig..
ett med halsband och armband.. från Sevilla.. Maleandro..darling ((nej jag känner honom inte... uttrycket får räknas som en glädjeyttring..)hoppas du inte tar illa upp maleandro...) det är så fint.. pärlorna är så släta.. och jag får havskänning.. det är underbart.. jag tar aldrig av mig dem.. tror jag..
om jag inte vore en patetisk liten grodlort skulle jag..
sitta här nöjd och glad över..
att snön smälter.. att grodmannen är borta.. och jag får egentid.. att jag har ett så roligt och intensivt jobb att jag är slutkörd på kvällen.. att mina grodungar är pigga och friska och orkar vara uppe på kvällarna.. att vi har tak över huvudet.. att pengarna inte är slut...