nu är det pyntat advent... och frågan är vad jag väntar på..
jag som gick ur svenska kyrkan för flera år sedan..
efter åratals dividerande med mig själv huruvida jag egentligen trodde på Fadern, Sonen och den Heliga Anden..
vi firar jul i alla fall..
jag gillar julen..
jag har återerövrat den i vuxen ålder...
och nu ska jag fylla den med något annat än kristendom..
och helst något annat än bara konsumtion...
för mig har julen blivit snällhetens och stillhetens högtid...
snällhet är en mycket underskattad egenskap...
och stillhet..
det behöver vi ....
8 kommentarer:
Vi väntar på midvinterblotet. När vi äter griskött i massor, ja mat i massor rent generellt. Och så firar vi att ljuset vänder tillbaka.
Svensk jul är inte så väldigt kristen egentligen ...
jag tror att du har rätt.. det är en urgammal sed att fira att ljuset kommer tillbaka...och det känns väldigt rätt..
och griskött är gott..
Det nya i Svenska kyrkan är : Fadern, Sonen, Den heliga ande och Åsa Walldau.
Nu var jag riktigt elak, men hon är faktiskt inte samma person, som hon var för tio-elva år sedan. Då var hon en ljuvlig människa.... jag vet! Undrar vad som hänt under dessa sista år.
Vi ska ha lugn och ro med massor med julklappar och bara vara tillsammans. Det händer inte så ofta i detta huset, eftersom ungarna spridit ut sig över jorden.
Åsa Waldau vet jag ingenting om.. att vara tillsammans vet jag mycket om.. och det är det bästa som finns..
Åsa Waldau är hon som kallas "Kristi brud"
Fira på du! Det är i alla fall Tomten som är Guden nu för tiden.
Snällhet och stillhet räcker bra för mej att fira på julen (och lite jesusbarn och julkrubba och så, jag har så många nostalgiminnen från kyrkans barnkör och julspel)
Om det är någon som vill veta mera om den förunderliga fyrenigheten i Knutby finns det information här
Skicka en kommentar