Äntligen....
nu kommer den fram.. min spark..
det finns få saker som slår en sparktur på natten...
här kan man sparka sig fram miltals efter vinterväg..
inget salt används på min sida älven..
nästan inga bilar möter man heller...
och tankarna får fritt spelrum...
mera sparkåkning åt svenska folket...
8 kommentarer:
Å så härligt - har du verkligen sparkföre? För sparkåkning är faktiskt en kul grej med vintern (som jag annars är måttligt förtjust i)
ja nu är det perfekt sparkföre.. en av fördelarna med att bo verkligt avsides.. vinterväg...
reflexväst på och ut..fast inte i kväll..det duggregnade faktiskt när jag tittade ut för en stund sen...hoppas tövädret försvinner fort från oss..
I så fall får det bli på hjul här.
Jag tror jag önskade mig en spark något år... ville ju alltid ha saker jag såg i filmatiseringarna av Astrid Lindgrens sagor.
ååh! Åk spark åt mig också, det var så länge sedan! Jag har en någonstans, tror den står på en loge i Kälaren har jag för mig.
Det där ljudet när man glider fram och när reflexen dunkar i sparken ibland ...
Sparkturen är kontemplativ, speciellt när man är ensam. Tyvärr är det svårt att få tag på sparkar för långa, min rygg gillar inte sparkturer. Numera bor jag i storstad där det aldrig är sparkföre...
Att kunna åka spark är några av de inte allt för många saker jag saknar sedan jag flyttade söderut. Känslan när man ser att det är snöblankt ute på vägen är verkligen underbar. Skulle kanske be kommunen att bygga en sparkhall...
välkommen hit vonkis...jag bodde allt för långt söderut i över tio år.. det tar jag igen nu.. bl.a med sparkåkning...
Skicka en kommentar