tar mig fram i livet.. stigfinnare...osansat, ohämmat och oförtrutet, men också med stor eftertanke... för det mesta lycklig men född tvivlare..
2006-01-11
avåkning
som varandes av sorten duktig flicka..
om än med erfarenheter i livet som gjort mig något mindre duktig,
körde jag i flera år livet i ca 220 knyck..
bildade familj..
högskoleutbildning..
tidskrävande hobby..
ursprungsfamilj á la Norén
allt samtidigt...
det gick jättebra...
utom ibland när jag däckade helt..
då vilade jag lite...
kippade efter luft...
hittade den..
och kom på fötter igen..
våren 2005 skruvade jag upp tempot ändå mer..
och..
tack och lov körde jag i diket..
jag såg den berömda väggen där framme..
väldig och grå... av betong tror jag..
rätt lik mårran tyckte jag mig uppfatta..
och så styrde jag rakt ner i diket..
som kråkan..
och satt där länge..
skräckslagen.. flämtandes..
hur i h-e gick detta till??
stålflickan klarade inte upp situationen...
ur diket kom jag..
med hjälp av proffs, vänner och mitt älskade grodgäng såklart..
skrubbsåren och den stukade handleden har nästan läkt helt..
jag knåpar lite på sårskorporna ibland...
så att jag inte ska glömma hur lätt det är att bli fartblind..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det är kanske det jag har nu? Lite vägrenskänning. Ska se om jag inte kan undvika att köra av helt och hållet. Men gud så bra beskrivet.
Mycket bra beskrivet!!! Jag blev "vidbränd" eller blev jag "utbränd"? men...(om du tittar under "Språket" och klickar på "mitt möte med svenska del 1-3)Sänder kramar till dig!
morgondimma.. bilbältet i liknelsen är min familj.. lilla gullgrodan tittade allvarligt på mig en dag och sa: mamma.. du är bara trött och ledsen när du är hemma, så du kan lika gärna var på jobbet.. den tog.. nästa dag tog jag ett djupt andetag, blundade och körde ner i diket för att få stopp på eländer..
tack annemaj för kramar.. nu mår jag bra.. jag är på bana igen.. har bytt till en bil med maxfart, låg maxfart...men det kliar i fingrarna, hjärnan och kroppen ibland efter att få köra fort igen.. det är ju roligt med fart!!
Agnes.. välkommen hit..
det är inte så lätt att hitta en ny körstil.. jag tokgasar fortfarande.. men inte hela tiden.. och jag tror.. jag tror att jag blivit mer rädd om mig själv..
Det låter som om du hunnit få bra perspektiv på avåkningen redan... bra! :-) Och bra att du har en sådan kanonfamilj, det är du väl värd!
Ja Du Grodan, Du är en klok kvinna. Tar Du emot internatelever? Bara Du har ett mörkt hörn på vinden klarar jag mig bra. Kan jag hänga där och insupa lite klokhet från grodgänget *s*. Eller så drar vi till Sydafrika! Jag skaffar GPS så jag hittar rätt!
GPS.. det blir bra för dig.. här finns det plats vännen.. kom du.. vi kan ha träningsläger innan sydafrika..:)
Bra beskrivet, men jag har klarat mej hittills. Försöker sätta gränser för att inte hamna där.
cornelia.. gränserna.. de är viktiga.. både för att stanna innanför, och ibland kunna kliva över..
Vi är många som har suttit i samma sits, och det är så skönt att se att det går att komma igen, att man inte är slut som människa bara för att man är lite svedd i kanten
svedd i kanten.. det var ett bra uttryck..
och ja.. det går att komma igen.. det är skönt...
Skicka en kommentar