med jämna mellanrum åker storgrodan bort en vecka i stöten..
helt plötsligt (känns det som iaf) står jag med ansvaret för
frukost..
rena kläder som ska finnas..
jympaskor som ska hittas..
inhandling av mat..
skjutsning till träningar och andra aktiviteter...
läxor som ska förhöras...
att lyssna på vad som hänt..
att titta på det som gjorts
släckning..
väckning..
mina tankar går alltid dessa veckor till ensamstående föräldrar..
ni borde få guldmedalj..
eller skatteavdrag..
eller en hushållerska..
ni är hjältar...
12 kommentarer:
Åh, så nu är det din tur... :-)
Håller med dig till fullo om ensamstående föräldrar! Hur orkar dom?
Kram till dig, du lyckliga groda!
Det tänkte jag förra veckan. Har några kompisar som är ENAN-STÅENDE. Tack för påminnelsen om tvätten, ska nu sortera och stoppa lite i maskinen..
Ensamstående föräldrar är hjältar, kan bara instämma.
Behöver du ett hembiträde? Jag är rätt bra på att baka bullar och söker ny karriär. Däremot är jag inte så snötålig.
/PGW
pgw.. du kan få vara inomhus hela tiden..(vi har snöfritt inomhus faktiskt) dagarna för dig själv när du kan pyssla, baka..städa lite..sortera sockar..blogga..whatever..
kom hit..
biggis.. suck visst är det tråkigt.. men han kommer ju hem igen..hoppas jag..
annemaj.. konstigt vad fort det samlas sockar i högar.. som måste tvättas.. igen.. och igen..
Jag skriver under på att ensamstående föräldrar är hjältar. En av mina nära vänner är ensamstående mamma till en 11-åring. Inte ng med att hon jobbar och tränar och hinner med sig själv, grabben är harmonisk och klok som en räka. Han är helskön. Så det borde finnas ett stipendium för såna föräldrar:)
Som ensamstående förälder(jag) tackar jag för att du indirekt kallar mig för hjälte.. Har inte blivit kallad det innan..*stolt*
Men..
Lika mycket som det har med att vara anpassningsbar så har det med att vara envis(jag SKA klara mig). Att vara oberoende.
Men det är tufft OCKSÅ!
Ibland skulle jag vilja dra bara.. skita i allt, för det är tungt ibland.
*funderar*
Skulle kunna tänka mig en hushållerska OCH skatteavdrag!
;)
det var jag i 8 år, kanske det därför kändes så bra att sedan hitta någon att dela med..
Har också lång erfarenhet (12 år) av detta. Instämmer till fullo i Cornelias kommentar om hur underbart det var att få dela med någon efter alla år. Först då förstod man....
ni är hjältar..
Håller med, alla ensamstående med barn och ansvar för ekonomi och hushåll och hämta och lämna och...oj vad duktiga de är.
Skicka en kommentar