Oh fy fanken! Jag glömmer aldrig när jag skulle äta bläckfisk första gången. Små marinerade (råa)... HELA bläckfiskar. Och inte kunde jag tacka nej heller, för det var en gammal pojkvän i tonåren som hade bjudit hem mig till sina föräldrar i Barcelona.
Min tanke gick till gamla tiders dambindor som tvättades för hand och hängdes upp på avskild plats... fast dom var nog inte svarta... Min mamma fick lära sig som tonåring att de skulle vara Viiita som snöööööö
7 kommentarer:
Ja det är ett elände med de där bläckfiskarna som ständigt insisterar på att bada. Man får ju hänga upp dem på tork hela tiden.
Så där ser inte min tvättlina ut på ön...
Fniss,det skulle se ut om jag hängde upp mina aborrar, gös, gäddor och sikar så där. Måsarna skulle tro att jag fått fnatt.
Grodor äter väl inte bläckfisk....va? Eller är det....näe...
Oh fy fanken! Jag glömmer aldrig när jag skulle äta bläckfisk första gången. Små marinerade (råa)... HELA bläckfiskar. Och inte kunde jag tacka nej heller, för det var en gammal pojkvän i tonåren som hade bjudit hem mig till sina föräldrar i Barcelona.
Behöver jag säga att jag aldrig ätit mer?
nä.. grodor gillar inte att äta bläckfisk... men lite tjusiga var de där på linan.. nyligen uppfiskade..
pgw.. de sprattlar ju så.. hihihi...
Min tanke gick till gamla tiders dambindor som tvättades för hand och hängdes upp på avskild plats... fast dom var nog inte svarta...
Min mamma fick lära sig som tonåring att de skulle vara Viiita som snöööööö
Skicka en kommentar