efter en fantastisk dag i staden med älsklingsungarna..
där jympadojor och jeans och förnödenheter inköpts..
kom vi körandes på väg mot skogen..
rak fin väg...
marschfart 120...
bilen framför kör över i fel körfält...
och kör stadigt mot körriktningen...
i 120..
gulp..
är det en självmordskandidat??
helt plötsligt..
utan att slå av på farten svänger han tillbaka..
och rakt över vägen..
flyger av och upp i luften..
landar i en brant grässlänt..
och dunsar sedan ner i diket..
rättvänd..
hjärtat stannar nästan hos en groda..
men på något sätt får jag stopp på bilen..
ringer 112..
lyckas med några andra få killen ur bilen..
och sitter med honom till ambulansen kommer..
han var vid medvetande..
hade hemskt ont..
den stora lillgrodan sa..
tänk om han fått möte..
det orkar jag inte ens tänka på..
jag har inte hämtat mig riktigt..
det känns overkligt..
men det var på riktigt...
10 kommentarer:
Oh hjälpaligen ... jag är SÅ glad att alla grodorna inte kom i vägen! Samla grodflocken framför brasan och krama dem hela kvällen!!! Kram på er!
Tack gode Gud! Nu hade ni alla änglavakt. Kram på er!
ja.. änglavakt..tur..
name it..
nu har värsta darret lagt sig..
och vi kramas härhemma..
och mår bättre..
tack..
Ja, usch och fy! Skönt att ni kan kramas där hemma och hoppas att killen kan kramas med sina nära så småningom!
Usch, vad otäckt. Man läser ofta om sådant men det är svårt att tänka sig in i. Verkligen tur att ingen kom till skada.
Ruskigt. Vilken hemsk upplevelse. Tur det gick bra trots allt. I vår bygd har två unga killar tagit livet av sig på just detta sätt. Medvetet siktat på frontalkrock vid möte. På samma vägsträcka, dessutom inom loppet av två veckor. Fruktansvärt.
Men oj, men nej, men.... hur mår ni nu? Och hur gick det för killen? Vet du?
Ja.. det var riktigt otäckt..
jag vet inte hur det gick för föraren..
jag frågade om han hade somnat..
men han kom inte ihåg..
vi mår bra..
tack...
Huvva vilken läskig upplevelse!
Skönt att ni alla är oskadda i alla fall!
*kram*
Fy satan så läbbans! Men vilken tur att det gick bra ändå. I sådana ögonblick inser man hur snabbt och förgängligt livet är egentligen... Gäller bara att hålla den kunskapen "vaken". Nu måste jag genast in och pussa på trollen!
Skicka en kommentar