Ja, det där kan vara en klurig balansgång... man vill vara med dem för att man älskar dem, och så BEHÖVER man verkligen få tid för sig själv... och det hjälper inte alltid att tänka att "snart är de stora, lika bra att vara tacksam för att man har dem nu"... Ibland kan inte behovet av enskildhet vänta, utan att det känns som om man går isönder... :-)
7 kommentarer:
Ojojoj... om du visste hur jag vet!
Jo men jag har nog aldrig stött på en lyckligare groda så jag antar att du mår rätt så bra ändå....:-)
Ja, det där kan vara en klurig balansgång... man vill vara med dem för att man älskar dem, och så BEHÖVER man verkligen få tid för sig själv... och det hjälper inte alltid att tänka att "snart är de stora, lika bra att vara tacksam för att man har dem nu"... Ibland kan inte behovet av enskildhet vänta, utan att det känns som om man går isönder... :-)
Jo det vet jag. Ibland måste man få vara själv hur mycket man än älskar dem eller hur? Men det är inte alltid så lätt att få till.....
Sånt är livet, men har ni toa som du kan gömma dig? Eller skogen?
det skulle kunna handla om familjen..men det gör det inte..
jag har varit i en annan flock ett par dagar..
en vuxenflock..
utan tydlig reträttväg...
att vara social är hårt arbete...
Att vara social, kan knäcka vem som helst.
Jag ger snart upp.
Skicka en kommentar