Exakt! Jag kom till ett stadium, när jag bestämde att sluta se till att, som det så vackert heter "curla" ungarna. (Jag brydde mig t.ex. inte om ifall de hade gympapåsen med till skolan.. de fick ta sina egna konsekvenser)
Ungar och ungdomar får alldeles för lite konsekvenser idag.
John hälsar! Han är fetare än någonsin. Det har mest bara blivit burkmat sen sjukan och ingen bantning. Som tur är han har än inte blivit sjuk av det. Det är bara magen som hänger som en stor degklump efter honom.
Jag har aldrig tänkt på gympapåsen, barnen har alltid packat den själva. Likaså läxorna och lappar som ska skrivas under och bäras tillbaka till solan. Däremot var jag rädd för att släppa ut lillan när vi flyttade närmare stan. Jag litade inte på lekplatsen som jag inte kunde se från något fönster. Nu går hon helt sonika ut och leker, åker pulka själv, mm. Och jag får ta hand om min oro som hon inte ska bära. En oro som minskats genom åren sedan jag sett att hon fixar det!
9 kommentarer:
Bra artikel! Man måste inte heller som förälder sitta med på varje fotbollsträning, köra barnen de 500 metrarna till skolan på mornarna osv.
nä precis..
det är inte nyttigt för ungarnas självkänsla..
och personligen tror jag inte att det är nyttigt för föräldrarna heller..
get a life...
Exakt!
Jag kom till ett stadium, när jag bestämde att sluta se till att, som det så vackert heter "curla" ungarna. (Jag brydde mig t.ex. inte om ifall de hade gympapåsen med till skolan.. de fick ta sina egna konsekvenser)
Ungar och ungdomar får alldeles för lite konsekvenser idag.
Helt enig !!!!!!
Hej Grodifer!
Nu är jag tillbaka!
John hälsar! Han är fetare än någonsin. Det har mest bara blivit burkmat sen sjukan och ingen bantning. Som tur är han har än inte blivit sjuk av det. Det är bara magen som hänger som en stor degklump efter honom.
Ibland undrar jag om barnens framgång är viktigare för föräldrarna än barnen själva.
hej mette..
äntligen...
matilda.. det kan man misstänka ibland.. och så fel det kan bli/slå..
Jag har aldrig tänkt på gympapåsen, barnen har alltid packat den själva. Likaså läxorna och lappar som ska skrivas under och bäras tillbaka till solan. Däremot var jag rädd för att släppa ut lillan när vi flyttade närmare stan. Jag litade inte på lekplatsen som jag inte kunde se från något fönster. Nu går hon helt sonika ut och leker, åker pulka själv, mm. Och jag får ta hand om min oro som hon inte ska bära. En oro som minskats genom åren sedan jag sett att hon fixar det!
visst är det skönt..
att lita på att de klarar det..
vi bodde i huvudstaden när barnen var små...
och då var jag väl inte lika kaxig som jag är nu..
vad det gäller släppa..
men nu är nu..
som tur är...
Skicka en kommentar