jag tar djupa andetag..
och förstår inte riktigt hur jag blev så här stressad..
nja..
jo..
jag förstår nog..
och värre ändå..
jag har vetat länge att så här kan det bli..
när hjärnan är på helspänn och går på höga varvtal nästan hela tiden..
utom i korta korta perioder..
så nu..
gör jag bara en sak i taget..
inte för att jag vill.. utan för att jag inte kan annat..
hjärnan meddelar med krafttag att något annat inte är på tal..
så om jag inte skriver här..
så gör jag en annan sak...
och sedan något annat..
4 kommentarer:
Förstår dej sååå väl!
//Rita
Var rädd om dig!
Ack så bekant! Det fina i den eländiga kråksången är att om man fortsätter att göra en sak i taget när väl hjärnan har hämtat sig så blir livet tusan så mycket behagligare att leva! Lycka till med det!
Mera yoga till grodan!!!
Skicka en kommentar