när jag bodde söderöver...
saknade jag det spontana besökandet...
att bara stanna när man ändå åker förbi...
utan att bestämma tid...
eller oväntade stamp på bron...
pratet vid köksbordet..
över en kopp...
och tiden får stå stilla en stund..
det är för mig så fullt av glädje....
3 kommentarer:
Jag kam förstå hur du tänker...men ändå..vi här "söderöver" är ganska ensamma emellanåt också...
Men .., jag tror att det där försvinner allt mer även hemma.
Norröver.
Jag saknade det förfärligt när vi bodde i Sthlm på 70-talet.
Innan vi flyttade ..., -93 .., var det inte så värst mycket av spontanbesök .., jo, av Leina, närmaste grannen.
elisabet..
jag tror du har rätt..
det var mer förr..
men det händer nu och då att en moster..
eller min pappa..
eller någon av mina vänner bara står där i köket..
det är underbart..
maken som är varbergare har aldrig varit med om "drop-in" fika..
och inte heller är han tränad i att sitta länge och prata vid köksbordet..'
det är jag däremot..
på gott och ont...
;)
Skicka en kommentar