2010-08-06

nästan sant

jag har blivit så behagligt ointresserad av många saker och företeelser
det är med förnöjsamhet jag konstaterar att detta har skett utan någon insats eller viljekraft från min sida

fast en äkta mohairullfilt
gärna i grönt
är jag faktiskt väldigt intresserad av

4 kommentarer:

S o F sa...

Samma här.

För min del tror jag det hänger samman med mycket medveten närvaro-träning och kunskapen om egot och dess roller.

När man inte längre låter sig styras av egot utan mer registrerar sina tankar istället för att reagera på dem - så blir mycket annorlunda.

Ett lugn sprider sig inuti...

...å man kanske lär sig lyssna på köpet... :)

Elisabet sa...

Kan det möjligen ha med ålder att göra ...?

Man lär sig att prioritera vad som egentligen är väsentligt?

Fast det är klart .., det där varierar ju från person till person.

Jag märker tydligt själv att jag väljer bort mycket nu, men det är inte enbart av godo, kanske?

Jag väljer bort nyheter, förutom P1 på morgonen?

Är det någon slags förträngning, kanske?

Härs och Tvärs sa...

nyheter har du nästan aldrig någon praktisk nytta av.. smart att inte låta hjärnan bada i krig och elände, negativism så det sprutar om det..
jag tror att det har med ålder att göra till en viss del. men det är ju inte hela sanningen.. man ska nog våga låta livet komma nära om man ska bli klokare med åren.

Elisabet sa...

Men för mig är det lite så här att jag tänker .., okej, jag är snart sextio år .., jag har min mammas sjukdom i färskt minne ..., och pappa som dog vid 66 .., jag tycker mig inte ha tid med allt som förut var så viktigt .., och än värre, ofta tänker jag .., "ja, ja, men om femtio år ..?"

Då blir det ÄN viktigare att leva just här och nu.

Många tror att det är en slags dödsrädsla, det är det inte alls.

Jag ser döden som nånting helt naturligt och det är - för mig - ett mirakel att man får leva så länge som jag har gjort utan svåra sjukdomar och allt annat som kan hända.

En enda stor tacksamhet, det är vad det är.

,-)