sorgglatt, skriver hedgehog idag..livet är sorgglatt...
jag är benägen att hålla med..
att det kan vara så ibland..
när jag var barn.. var jag ett mycket lyckligt barn..
med stor brokig släkt...
på båda sidor..
det fanns alltid vuxna..
och andra barn nära...
och jag kommer bara ihåg bra saker från den tiden...
men..
jag vet inte om det var så..
jag vet att alkohol slog sönder vår familj..
och att man i vår släkt har svårt att hålla sams..
alltid är det några som inte pratar med några..
speciellt i mina närmaste släktled..
så i dagarna...
när jag träffat på några av strörenarna i släkten..
och haft trevligt..
och hjärtat har storskrattat..
kan jag inte låta bli att sörja lite..
mitt i det glada..
så många år...
så många möten..
så mycket glädje..
som vi inte mäktade med att till vara..
3 kommentarer:
Gripande skrivet. Tänk att något som är tänkt för njutning och som kan vara så trevligt i rätt mängd kan förstöra så otroligt mycket om det överdoseras eller används fel. Jag tycker om alkohol men hatar alkoholism!
ja precis så är det.. nuförtiden är det inte ofta jag är ledsen för det som blev.. det blev helt enkelt som det blev.. och det har, trots att det satt långt inne för mej att förstå, också nåt gott med sig..
men när jag hörde mina barn skratta och ha kul.. med släktingar som vi inte träffat, mestadels för att vi inte haft någon ork, då blev jag helt plötsligt ledsen.. mitt i det glada... paradoxalt..
Jag tror att det är mycket, mycket värt att du har bilden av att din barndom var lycklig! Det spelar ingen roll om den inte var det, ytligt sett, det viktiga är att DU känner det så. Och så härligt att ha skrattvänliga släktingar! :-) "Sorgglatt" är ett bra ord, jag förstår vad du menar... och det är mycket bättre än bara "sorgligt"...
Skicka en kommentar