tar mig fram i livet.. stigfinnare...osansat, ohämmat och oförtrutet, men också med stor eftertanke... för det mesta lycklig men född tvivlare..
2006-04-28
tankesläpp...
jag har tänkt på en sak..
faktiskt ganska länge..
jag känner mig lite världsfrånvänd...
eller disträ kanske..
och undrar om det är bra eller dåligt..
rätt eller fel....
jag har ingen koll på deklarationer...
vare sig hur eller när...
jag glömmer de flestas födelsedagar...
glömmer att köpa med mig present när jag ska bort...
har dålig koll på träningstider för gullgrodor...
ingen som helst aning om hur storgrodans vecka ser ut..
trots att jag faktiskt frågat...
etc etc etc..
och...
och jag lider inte av det..
det går ju bra ändå..
jag tror ibland att det är en bekvämlighetsgrej..
jag ids inte liksom..
ibland tänker jag att det är för att jag inte är intresserad av andra..
eller att jag ...
nää inte vet jag..
jag hoppas och tror att jag lever ...
och låter leva..
men kanske prioriterar jag bara som en galenpanna...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Tack för att du påminde mej om deklarationen, höll på att glömma...
Jag tror det du gör är bra - många bygger sin självkänsla på att vara behövda i meningen "ingenting fungerar utan mej". Och så är det ju inte. Allt fungerar alltid på något sätt, men kanske inte just på DITT sätt. Allt lita på att andra (barn och make) klarar sig själva är väl bara bra. Men jag tror inte alla vågar tänka så.
Cornelia är så klok, så jag har inget att tillägga!
Galenpanna, JA! Men en härlig sådan!
Tror inte du är så världsfrånvänd....Du har ju alla fötter och händer på jorden samtidigt. Oftast.
Skallen sorterar bort onödigt, har plats för det viktiga eller det du tycker om. Om det vore viktigt skulle det ha blivit kvar i huvudet.
jag känner igen och upplever det samma sak. Jag läser inte flickornas veckobrev så noga numera.
Tack för kramen!
Du kanske är som många säger om små barn: De lär sig en sak i taget.
Du kanske uvecklar något inom dig nu och då får resten vänta.
Men vad vet jag? :-)
tack.. jag behövde faktiskt några stöttande ord i den här frågan..
och det fick jag ju.. (som man frågar får man svar)...
varma vindar till er....
Och i de vindarna, vänder vi alla kappan. *skrattar*
så klart mamsen.. anpassning.. är nyckeln till överlevnad.. fniss..
Kära lyckliga Groda, Du har Din roll att fylla och i den ryms så mkt annat. Som att sprida värme och välmående, så får andra som är bättre rustade ta itu med detaljerna. Se det som ett teamarbete
Människor med kontrollbehov över andras liv blir lätt olidliga. Att inte kontrollera andra betyder inte att man inte bryr sig.
Omtanke och värme sprids på ett helt annat vis.
Negationen, eller motsatsen till din lilla text här är alltså något rätt så strålaned positivt.
Jag tror att det är sunt, av alla skäl som övriga har skrivit. Jag var också sådan för några år sedan och oroade mig också lite över om det var "normalt" eller inte... För mig fungerade det dock inte så bra - min sambo ledsnade på att han tyckte att jag var för lite uppmärksam och lämnade över för mycket av "kollen" till honom, och så hoppade han av vårt gemensamma tåg... Inte menat som en varning - jag tror att din storgroda är av helt annat snitt! Jag menar mest att alla accepterar tyvärr inte att man som kvinna släpper ifrån sig en del av ansvaret och kontrollen... eller glömmer artighetsgester, som presenter och födelsedagar... å andra sidan blir man ganska snabbt av med dem som inte accepterar det och kan skaffa nya, mer toleranta vänner! :-)
Skicka en kommentar