jag skulle skriva om vanor..
om att jag använder treo, dentosal och steker blodpuddingen i mjölk..
om varför raggsockor direkt på foten..
och liptons gula påste med två sockerbitar i känns så bra..
eller lukten av kogödsel på kvällskvisten när vinden mojnat..
och dagsljus hela dygnet stora delar av sommaren..
tät skog med granar..
tallmo med vitmossa och lingonris..
hästlukt..
och svettig karl med doft av kåda..
känslan av att vara någon...
och av att kunna göra allt man bestämt sig för..
jag skulle skriva om vanor..
och så blev det så här..
barndomens lukter och smaker..
och känslor...
och det är väl det som grundar våra vanor..
tror jag..
/som piggnat till efter en treo eller två...
4 kommentarer:
Det är skönt med vanor som är ljuvliga. Man gör det man gillar...är huvudsaken:-)
Lilla groda så fina ord .Filifjonkan blev alldeles varm i hjärtat man kände igen mycket av det.
Jag håller med Filifjonkan: man nickar igenkännande när man läser dina ord.
Åsså vill jag tack för din omtanke på min blogg, där det har varit dött ett tag.
Sånt värmer mycket! :)
Du skriver så vackert och dina ord förpassar mig genast till minnen, dofter och det som var en gång..... och också finns här och nu.
Skicka en kommentar