2006-04-29

kännedom...







jag träffade en gammal man...
som kände min mamma som flicka..

och han talade så väl om henne...
om min mamma..

jag tänkte..
vad lite jag känner henne..
den där flickan..
som blev/är min mamma..

som livet inte behandlat alltför väl...
och som jag for åt med ungdomens ovett..
som fast jag inte förstod det...
lärde mig om hur man lever...

jag ringde henne idag..
vi skrattade i telefon..

vi gör alla vårt bästa..

6 kommentarer:

Batbut sa...

Nu blev jag varm i hjärtat *S*

Lyckliga Grodan sa...

tack battis.. det var väldigt nyttigt för mig att höra hans beskrivning av min mamma..
och det var väldigt skönt att ringa henne... och prata om ingenting...

Cornelia sa...

Bra att tänka på. Kan man behöva påminnas om ibland, att en mamma inte bara är en mamma.

Anonym sa...

Så fint tänkt och skrivet och så bra att du har mamma i livet och kan ringa.
Ha en trevlig Valborg!

Anonym sa...

Det är bra med små påminelser ibland! Skönt att få skratta i telefon med sin mamma! :)

Tankevågor sa...

Åh, så fint Grodan! Ibland tänker jag att jag ringer och pratar med min mamma, ibland om viktiga saker som jag vill höra hennes tankar om och ibland om inget speciellt. Men jag gör det ju inte på riktigt förstås för hon är ju inte kvar här i livet. Skulle önska att den telelinjen fanns så att jag kunde ringa och skratta med henne igen.