årets släktmiddag har gått av stapeln. Ovan vid sådana tillställningar från min släkt har det tagit sisådär en 17 år att hantera denna årliga tilldragelse med avspänt och förnöjt sinneslag. Och ärligt talat vet jag inte hur det har gått till, för jag har hela dagen gått och känt mig lite lätt fientlig. Men när alla anlände, och ätandet och pratandet var igång glömde jag liksom bort mig.
Nu är det bara disken kvar..
tjingeling
3 kommentarer:
disken finns kvar imorgon med *s*. Låt storgrodan ta den, medan Du kryper upp i soffan och bloggar. Det har Du förtjänat efter att ha utfodrat hela släkten
Och jag har min släktträff kvar - men den ser jag enbart fram emot, dvs. så fort jag har svaret på den svåra frågan: vad ska vi äta?
Men vi trivs himla bra ihop - det blev faktiskt lättare när den äldre generationen försvann. Sorgligt på ett sätt, men sant. Spänningarna försvann.
Jag kröp upp i soffan och bloggade, och såg sedan slutet på Snuten i Hollywood. Länge sedan jag såg den, men Eddie Murphys skratt är alltid lika skrattframkallande hos mig.
Disken ja, den står faktiskt delvis kvar. Min farmor som blev nästan 90 år sa med eftertryck att det finns mycket viktigare saker att göra än att diska och städa. Jag tror hon har rätt:-D
Det som är lite sorgligt med gårdagens släktträff, är att vi nog skulle vilja att vi hade lite tätare och varm relation. Nu känns det helt enkelt som vi inte är tillräckligt intresserade av varandra. För min del kan jag stå ut med det, det är inte mina släktingar, men det är mer tråkigt för maken och för barnen som väldigt väl känner av detta ointresse.
Nog om detta, det gick ju bra!!
Skicka en kommentar