tar mig fram i livet.. stigfinnare...osansat, ohämmat och oförtrutet, men också med stor eftertanke... för det mesta lycklig men född tvivlare..
2005-09-23
störningsmoment..
ursäkta.. på en fredag kväll och allt.. men jag har anat att det är så här...
och nu vet jag... Fy Fan...
Skäms på er sandlådepojkar!!!
tjingeling
11 kommentarer:
Anonym
sa...
Hur kommer det sej att jag inte blir förvånad? Å då är detta bara, det han vågar skriva! Jag tror det är mycket värre, men det vågas det inte skrivas om!
tyvärr tror jag att du har rätt.. det betyder att alla män med makt måste få minst en dotter.. och dessutom vara normalt funtad känslomässigt.. det kan bli svårt att få ihop.
som mamma är det här läskigare än vad det varit för mig själv.. jag har nog känt av det.. men haft försvars- och förträngningsmekanismer.. men händer det mina barn.. vilket det med säkerhet kommer att göra.. då kommer jag att känna stor smärta...
Lustigt, jag satt och pratade i telefonen med en kompis om just detta för ett par kvällar sedan. Vi jämförde våra anställningsintervjuer för likartade jobb på två olika företag. Intervjuerna var som dag och natt. Hon hade manliga intervjuare, jag hade kvinnliga.
Frågorna, bemötandet - ja i stort sett allt färgades av könen på dem som intervjuade. Trist att det ska vara så, men det är inget nytt...tyvärr.
ja han har ju tänkt en gång till.. så det får han credit för.. åtminstone av mig..
det är de andra.. de unga männen som ryggdunkas in i den där världen som jag oroar mig för.. nästan mer än jag oroar mig för kvinnorna... konstigt nog.. vad beror det på tro... att jag har en liten pojkgroda härhemma kanske.. och inser hur viktigt det är att hemmet är en motvikt till stereotypa könsroller... eller tror jag helt enkelt att vi tjejer alltid klarar oss...oavsett motstånd.. det där får jag nog tänka till om...
Det är extremt upprörande. Men jag är inte förvånad. Jag tror att många av oss (tjejer/kvinnor/tanter) har vetat om det är så här sen vi började jobba.
11 kommentarer:
Hur kommer det sej att jag inte blir förvånad? Å då är detta bara, det han vågar skriva! Jag tror det är mycket värre, men det vågas det inte skrivas om!
tyvärr tror jag att du har rätt.. det betyder att alla män med makt måste få minst en dotter.. och dessutom vara normalt funtad känslomässigt.. det kan bli svårt att få ihop.
Det är jättejätteintressant, detta, jag har också bloggat om det!
Tyvärr blir man inte förvånad. Tragiskt men sant, på min förra arbetsplats fick tjejer med stora bröst högre lön... Snyggt! Undrar varför jag slutade?
Nä förvånad blir man inte. Men lätt deprimerad.
..ja, usch....
som mamma är det här läskigare än vad det varit för mig själv.. jag har nog känt av det.. men haft försvars- och förträngningsmekanismer.. men händer det mina barn.. vilket det med säkerhet kommer att göra.. då kommer jag att känna stor smärta...
Lustigt, jag satt och pratade i telefonen med en kompis om just detta för ett par kvällar sedan. Vi jämförde våra anställningsintervjuer för likartade jobb på två olika företag.
Intervjuerna var som dag och natt. Hon hade manliga intervjuare, jag hade kvinnliga.
Frågorna, bemötandet - ja i stort sett allt färgades av könen på dem som intervjuade. Trist att det ska vara så, men det är inget nytt...tyvärr.
ja han har ju tänkt en gång till.. så det får han credit för.. åtminstone av mig..
det är de andra.. de unga männen som ryggdunkas in i den där världen som jag oroar mig för.. nästan mer än jag oroar mig för kvinnorna... konstigt nog..
vad beror det på tro... att jag har en liten pojkgroda härhemma kanske.. och inser hur viktigt det är att hemmet är en motvikt till stereotypa könsroller...
eller tror jag helt enkelt att vi tjejer alltid klarar oss...oavsett motstånd..
det där får jag nog tänka till om...
Det är extremt upprörande. Men jag är inte förvånad. Jag tror att många av oss (tjejer/kvinnor/tanter) har vetat om det är så här sen vi började jobba.
Inte ett dugg förvånad. men bra att det finns män som kan tänka ett steg längre, i hans fall tack vare dottern.
Skicka en kommentar