de senaste fyra dagarna har varit ett experiment in vitro... gullgrodorna tog tåget till sina kompisar på annan ort.. goodbye och adjö utan tårar på tågstationen.
Bara jag och storgrodan kvar på hemmaplan.
den väntade tystnaden infann sig... en konstig känsla... ingen som bryr sig om ifall det blir nån mat eller inte.... ingen som suckar häftigt och slänger i dörrar... ingen tre sorters musik spelas högt samtidigt..
en sorts frihet infann sig efter ett par dar... jag gör precis som jag vill.. äter om och när jag vill.. sover när jag vill... går på fest om jag vill...
jag hade glömt hur det var... jag vill inte byta det jag har nu mot det... men jag vet att det blir så sedan... och det blir bra det med
Ikväll kommer de hem igen!!!
tjingeling
8 kommentarer:
Så där hade jag och maken det i somras. Det var första ggn någonsin utan alla 4 barnen, samtidigt. Och efter dom första dagarna var det ljuvligt!
Men det var lika ljuvligt när dom kom hem igen!
ja det har varit ljuvligt faktiskt men det tog som sagt ett par dar, och jag längtar just nu vansinnigt efter dem... alla ljuden och alla kramarna och ja allt!!
Passa på och NJUT!!! Sanrt är friden slut igen. =)
mmm jag njuter i stora och fulla drag.. det är fem och en halv timme kvar...
Den där känslan minns jag exakt hur det var första gången jag lämnade bort dottern över natten. Hon var inte gammal då, och skulle sova hos farmor/farfar och jag var helt euforisk första timmen. Tog ett jättelångt bad, sminkade mig jättelänge och spelade hög musik på stereon. Sen kom saknaden... Och som vi pussades när hon kom tillbaka... :-) Hoppas du hade riktigt mysigt...
ja så är det.. det är tur att man kan få den där omväxlingen.. så man riktigt uppskattar ett riktigt kaos emellanåt
Jag hade jätteabstinens när dottern flyttade hemifrån, det är snart tre år sedan. Och det hade tydligen hon med, för vi ringde varandra hela tiden om ingenting särskilt. Vi var ju så vana att att ha ett ständigt pågående samtal om ditten och datten. Det är det vi får utlopp för nuförtiden när vi rider tillsammans. Man pratar så bra då när man lufsar i skogen.
Men man vänjer sig fort vid att inte behöva laga middag varje kväll för att föregå med gott exempel.
ja det där ständiga samtalet som kan påbörjas på morgonen och fortsätta med vissa avbrott under flera dygn... det kommer jag att sakna.. men lillgrodan är bara tio år så jag får njuta ett tag till..
Skicka en kommentar